Kraschlandning
I går morse var jag ute och tog en runda. När jag närmade mig slutet gjorde jag en riktig kraschlandning, helt utan orsak. Det var inte så att jag snubblade utan jag bara stöp, måste ha varit klumpedunsen som visade sig som så ofta!!!
Jag försökte in i det sista att upphäva "jordbävningen" men icke. Kraschade på min vänstra sida så i-poden klarade sig likaså mobilen. Tyvärr klarade sig inte byxorna lika bra, Man kan ju tro att de skulle gå sönder på knät eftersom det var den kroppsdelen som tog fallet men icke, längst ner på byxan gick det hål. Märkligt.
Som tur var, var det kolsvart ute och knappt en människa i sikte. Jag hade dock precis sprungit förbi en buss (som stod still!!!) så där kunde man inte ligga och kräla så det var bara att studsa upp och fortsätta som om inget hänt.
Jag börjar bli lite orolig, eller rättare sagt ska jag vara orolig? När folk (=kvinnor) på jobbet ser mig frågar de hur jag vågar springa i mörkret. Ska man inte det? Om inte, när ska man då motionera?
Jag är egentligen inte ett dugg rädd egentligen men när alla säger så där så börjar man ju undra.
Jag försökte in i det sista att upphäva "jordbävningen" men icke. Kraschade på min vänstra sida så i-poden klarade sig likaså mobilen. Tyvärr klarade sig inte byxorna lika bra, Man kan ju tro att de skulle gå sönder på knät eftersom det var den kroppsdelen som tog fallet men icke, längst ner på byxan gick det hål. Märkligt.
Som tur var, var det kolsvart ute och knappt en människa i sikte. Jag hade dock precis sprungit förbi en buss (som stod still!!!) så där kunde man inte ligga och kräla så det var bara att studsa upp och fortsätta som om inget hänt.
Jag börjar bli lite orolig, eller rättare sagt ska jag vara orolig? När folk (=kvinnor) på jobbet ser mig frågar de hur jag vågar springa i mörkret. Ska man inte det? Om inte, när ska man då motionera?
Jag är egentligen inte ett dugg rädd egentligen men när alla säger så där så börjar man ju undra.
Kommentarer
Postat av: Erika
Du jag börjar oxå undra när man ska motionera... jag går varje morgon till jobbet- tidigt och mörkt såklart!!!
Dom flesta på jobbet gnäller och säger att jag inte alls ska gå ensam då...hm.... Men det är ju mörkt på hemvägen med!!
Postat av: Sara
Jag har nog en släng av mörkrädsla. Springer helst på upplysta ställen och gjorde en spurt genom en tunnel igång som nästan kunde gett mr Bolt konkurrens. :)
Men som sagt. Såhär års är det ju hyfsat omöjligt att lyckas träna när det är ljust - i varje fall om man är en sån där som jobbar på dagen och sover på natten.
Trackback