PatrikochMalin

I går kväll såg jag filmen: Sex and the city. När serien gick var jag inget superduperfan men jag tyckte att det var bra. Jag har inte sett alla avsnitt ens. Jag kan säga att filmen var ännu mycket bättre!!! Jag kan erkänna att jag tom grät på flera ställen. Det trodde man ju inte direkt att man skulle göra till den filmen. Dessutom hade jag en observant biogranne som uppmärksammade detta.....

Vem skulle kunna trott när jag var tonåring att jag vid 26 års ålder "skulle vara" Charlotte!!!??? Inte jag iaf.
Charlotte är så lycklig så hon nästan sprängs. Hon är lika rädd som jag att nåt ska gå på tok, för vem är alltid lycklig och lever som på rosa moln!!??
I filmen frågar Miranda tjejerna om de är lyckliga.
Charlotte svarar ja.
Då frågar Miranda: Hela tiden? Varje dag?
Charlotte: Ja, jag är lycklig varje dag. Kanske inte hela dagarna men jag är lite lycklig varje dag iaf.
Så är det för mig med!!!

Man kan säga att jag såg filmen i precis rätt anda av mitt liv. Den liksom vända sig till mig!!! :-)
Jag lärde mig också i filmen att jag inte ska hetsa upp mig över det stundade bröllopet för det viktiga är ända att jag får äran att bli fru Patrik Federley (japp nu är det klart med efternamnet!!!). Det spelar ingen roll om jag får äta bröllopstårta från gräset, att det spöregnar eller att något barn skriker sig igenom hela ceremonin, huvudsaken är att Patrik är där.

Nu ska jag iväg och lära mig spela golf. Tror att det är lättare sagt än gjort!