PatrikochMalin

Stackars mannen! I morse fick han göra en akututryckning endast iförd shorts. Jag fick inte igång moppen när jag skulle ta bussen för första gången. Jag kände att tiden sprang iväg och att jag skulle missa bussen men jag fick inte igång moppen den ville bara inte. Jag sprang in och väckte Patrik (bara där känns det ju inte värst bra). Han gav mig då några goda råd om hur jag skulle göra men moppen ville ändå inte. Så då var han tvungen att ta sig ur sängen, nerför trapporna och ut i frosten endast iförd shorts. Stackare!

Men vet ni vad, han fick igång moppen och jag hann med bussen!

Måndagen efter firandet började väl sådär. Innan jag gick till jobbet skrev jag ett blogginlägg på Spelarfruarna, då vaknade Patrik och satt bredvid och väntade på att jag skulle bli klar. Han satt väldigt tyst och fint och frågade bara en endast gång när jag var klar. Det kan jag tycka är ganska stressande ändå och jag kan inte stressa fram skapandet så inlägget blev jag inte nöjd med. Jag skriver på morgonen då huset fortfarande är tyst och mörkt.

Väl på jobbet har jag gjort lite slarvfel som jag fått korrigera. Jag gick inte under men det är ju ändå ganska så drygt.

Efter att jag jobbat ca 1 timme är det en arbetskamrat som tittar på mig och undrar vad jag har för tröja på mig. Då tittar jag ner och först då ser jag att jag satt på mig tröjan ut och in. Suck...
Men jag kunde ju bjuda på ett par skratt så här på måndagsmorgonen iaf.

Vi får se hur resten av dagen går. Fast jag kan tycka att det är helt okej att vara lite ofokuserad så här någon dag efter ett stort firande.

Idag gäller det. IF Trions herrlag säkrar seriesegern vid vinst. Vid oavgjort går de också upp en division och vid förlust kan vad som helst hända. Det sämsta som kan hända är kval och det är vi inte nöjda med, då blir det 3 veckor till.

Detta fotbollslaget betyder mycket för byn och dess supportrar så det måste gå vägen. I går var vi på IP och pyntade (med en reservplan om det inte skulle gå vägen). Matchen är på bortaplan, supportrarna har buss så det blir minst 55 skrikande fans vid planen. Vi tippar dock på en Trionskara som är mycket större än 55 personer.

Jag har varit nervös hela veckan och nu är det antiklimax. Jag har sovit dåligt och hade problem att äta frukost. Det är löjligt, jag vet, men det betyder så mycket. Jag vet ju hur mycket min man och hans mannar har kämpat. I en förening som Trion kämpar även supportrarna.

Hoppas, hoppas!!!

Jag har sedan vi flyttat hit blivit invald som, hör och häpna, revisor i vägföreningen Tvingelshed-Buskaboda. Det låter som en väldigt tung post! Man får till och med betalt faktiskt, 100 riksdaler om året. Man kan säga att det är ganska lättförtjänta pengar. För denna summa ska jag nämligen träffa kassören, ordförande (våra grannar, som är ett mycket trevligt par) och en annan boende längs vägen som också har titeln revisor en gång om året, titta och räkna igenom fakturorna som varit under året (ca 10 stycken) och sedan fika. Inte jättebetungande!

I går fick man dessutom en liten wiskey för den andra revisorn har friskförklarats från cancer och det skulle firas. Så trevligt har vi i vår vägförening! =)

Idag är det möte för alla medlemmarna får se hur det går.

Så underbart härligt idrott kan vara!! Den här säsongen har jag verkligen levt med IF Trions herrlag, mer än vanligt vill säga när man är gift med herrtränaren så lever man ju i det lite ändå vare sig man vill eller inte.

I går spelade grabbarna (som låg två inför omgången) mot serieettan. Inför matchen var jag nervös, vilket är lite märkligt när man inte ens själv ska spela men så var det. Matchen slutade med att Trion vann med 7-0!!! 7-0!!!
Det var euroferi hela kvällen, känns även lite idag. =)
Inför sista omgången leder nu Trion.

Idrott är härligt!

Så har Patrik precis åkt iväg för sin andra dag på snickarutbildningen. Under ca 1 år ska han åka till Växjö (ca 10 mil) och lära sig hantverket. Han har pratat om detta i flera år och äntligen är han nu på g.

Man kan säga att vi nu efter 1 år ska gå upp tillsammans på mornarna och trängas. Mysigt... =)

I går var det fantastiskt vackert väder här nere i söder! Jag tog en sväng med springskorna på lunchen, havet glittrade, solen bländade och luften var alldeles underbar. För egen del höll lungorna på att hopp ur. Det var andra riktiga träningspasset på länge (bortsett tjejmilen som gick på envishet!) så jag kunde inte förvänta mig annat heller.

Efter jobbet satt jag mig med en tidning på uteserveringen på ett café med en Mer och en chokladmousetårtbit. Mums. Sen kom Sara och vi gjorde sällis hem till henne för Spelarfruarna hade nämligen redaktionsmöte igår över lite vin och pizza. 3 kreativa och positiva personer med lite innanför västen är en väldigt bra kombination för idéer. Så nu är vi inspirerade och har en plan! =)

Man har verkligen märkt att september har gjort intåg. Denna veckan har de första höststormarna visat sig tillsammans med spöregnet som aldrig vill ta slut. De första gula löven har också kunnat skymtas i träden. När man tittar på fotboll är det lite kallare, lite fuktigare och framför allt mycket mer spännande nu när allt ska avgöras.

På jobbet går jag i en väldigt trevlig trapp. Det är ett företagshus och innan man går upp i trappen står en lapp där man gör ett bra miljöval genom att ta trappen istället för hissen. Det är inte det roliga, den lappen bryr jag mig inte så mycket om.

Det är lappen halvvägs upp i trappen som är trevlig, där står det nämligen (med en bild på en tumme upp): "Bra jobbat! Nu är du snart framme."

Här kommer fler bilder från tjejmilshelgen.

          

          
Här har vi våra "häftiga" hoppkort, mitt är inte lika...graciöst.

          

     

   
Sara vid 2, 4, 6 och 8 km. Vid 8 kan man tro hon ska tuppa av!=)

     

     

     

Idag grattar vi min pappa som fyller 52 barre.

När jag ringde honom och grattade fick jag reda på att det finns fler att fira idag. Kusin Helena och hennes Henkan gifter sig nämligen idag på Kanarieöarna. Hela Göran-klanen är där och semesterar denna veckan. Bröllopet var en superhemlis som ingen visste. När de kom ner med flyget fick de sin inbjudan. Roligt!
Grattis till Helena och Henkan!

Idag kom jag åkandes med postbilen och såg en tjej jag kände. Jag tutade och vinkade. Innan tjejen vinkade tillbaka hann en kille vinka. När han sedan såg att jag hejade på en annan körde han den snygga manövern med att rätta till håret. Inte dålig. =)
När jag sedan åkte förbi honom några sekunder senare var han knallröd i fejan. hi hi

Idag är det mysonsdag för den som inte visste det. Det innebär att Patrik inte har någon träning och det är mys som står på schemat. Idag blev man dock ratad av ett gäng grabbar med fiskeutrustning. Så här sitter man ensam och glor. Jag fick då bestämt göra säsongens första smulpaj på "gårdens" egna äpplen. Mums!!